sticka (Verb | Nomen)

1

stechen (v)

kniv, of an insect: to bite, insekter, föremål, To pierce or wound with pointed object
4
stickning
5

stricken (v)

kläder
6

kribbeln (v)

lemmar
7

prickeln (v)

fysisk förnimmelse
8

stecken (v)

medicin, lägga
9

erstechen (v)

kniv, To pierce or wound with pointed object
10

Splitter (n v)

a long piece cut or rent off; a sharp, slender fragment, trä, long, sharp fragment of material, often wood